from a sydneyview

huvudet värker, ögonen grusar, halsen törstar efter härliga vatten.
varför är jag kvar i svenska kyrkans lokaler för?
dumma flicka, efter midnatt nu så gå och lägg sig.

känner stressen, lite allt det obekanta och ensamheten som finns här, ikväll.
saknar vänner, längtar famnar. längtar kaffe i min egen vita mugg med kurvat handtag. morgonrock och stol och pall till mina fötter, tyst och lugnt, ett eget kök med rent och snyggt och mysigt och hemma-känsla.

tror att det kommer.

hah.
väntan på ett sms.
ett litet futtigt svar bara.
på ingen fråga alls egentligen, eller ens en inte-fråga.
det är inte därför jag är kvar. inte alls.
inget viktigt. inget världsomvälvande.
bara trevligt och oväntat.
oväntat trevligt. however unimportant.

att en liten elektronisk mackapär kan äga en så starkt.

fasen. fastnade på google på jakt efter bilder. nu e hon verkligen inte barnet, klockan.
men med en lånad kniv, en bön och en insikt om att jag faktiskt inte kan sova här ändå, vet inte hur man låser dörren inifrån, om den låser sig själv eller inte - så tänker jag dra ett djupt andetag, sträcka på mig och räta på axlarna. det är nog faktiskt bara hjärnspöken och obekanthet. jag har faktiskt gått på värre ställen, värre gator, värre tider än det här, vad jag har för mig.
och sydney, säger de praktiskt taget bara tryggt om, ärligt.

kanske lämna datorn. ja det gör jag.
tur man inte gillar högklackat.
I'm off.